My kind of Beauty

Jag hör verkligen klagomål varje dag på småsaker. Oavsett om jag sitter på ett cafe eller är hemma så finns det alltid någon som klagar eller något som man själv kan klaga på. Ofta är det småsaker som det klagas på, t.ex att man glömt att ställa in osten i kylskåpet. Men jag tror ofta att det inte är just den där lilla småsaken som vi är irriterade på, vi måste för det första tillåta oss själva att bli irriterade för att irritation ska skapas, men ofta kanske irritationen beror på något annat egentligen? Kanske bråkade vi med sambon, en vän eller så kanske vi fick en otrevlig kommentar av någon när vi var ute - och då brister det när vi kommer hem och ser att osten står framme. Egentligen borde vi lära oss att lägga ilskan och irritationen där den ska vara men då måste vi först inse att den kommer från oss själva - ingen annan kan styra över våra känslor, det gör vi själva - ibland är det bra att låta sig själv blir arg och irriterad. Jag har ofta sagt "Åh vad han gör mig irriterad" - FEL! Det är jag som låter mig själv bli irriterad av hans beteende. Han kan inte styra mina känslor, han kan bara försöka. Jag har kontrollen över mina känslor, ingen annan. Man kan ta mycket från en människa men inte en människas syn på livet, man kan välja lycka.

Jag är mycket bättre nu på att inte bli irriterad för småsaker. Jag vet oftast vad irritationen beror på, därför orkar jag inte klaga på saker som inte har med saken att göra. Men visst, jag klagar nog en hel del på andra trots att jag vet att det inte är deras fel att jag mår som jag gör. Tänk om alla kunde sortera upp sin ilska och inte låta saker gå ut över andra. Det vore skitbra tycker jag! Men det är mycket lättare sagt än gjort.

Vad tycker ni? Klagar andra för ofta? Klagar du för ofta?

* Vänligen ha överseende med att inlägget kan vara någorlunda flummigt formulerat, är jättetrött när detta skrivs..